18 Läs mer >>

För tre veckor sedan började Millie på babysim. På tisdagar kl11.30 på Kristiansborgsbadet. 

Något som jag visste att jag ville gå på Innan hon ens kom. Dels för att jag trodde det skulle vara en rolig grej men sen tänker jag att det är bra med tidig vattenvana.
Hade med mig mamma/mormor Marie första gången eftersom jag inte riktigt visste hur det skulle vara med allt. Hon har varit med de andra två gångerna också. Jättemysigt! 

Millie verkar tycka det är roligt. Hon är iallafall superduktig! 

Flyter på mage, på rygg och tycker inte det är något konstigt när jag vänder på henne i vattnet. Förra gången hällde vi vatten på deras huvuden och den här veckan gjorde ledaren det.
Tiden går supersnabbt och det tar slut snabbt. Varje gång har vi avslutat med sång "Hjulen på bussen dom går runt runt runt..." och så dansar vi med barnen i vattnet.


Efter är alla bebisar jättetrötta och många gråter och är ledsna, men Millie har varit supersnäll alla gånger. Blivit avduschat och påklädd, ätit och sen somnat nöjd. Sen är hon trött resten av dagen. 


Helt klart en favoritaktivitet som vi kommer fortsätta med nästa steg också!

/Jessica

Babysim

0 Läs mer >>

Idag har vi mest tagit det lugnt hemma mitt på dagen. Sen tog vi en promenix i skogarna i Sura när vi lämnade storebror Neo hos hans mamma. 

Lagom uttråkade och utan lust att åka hem ringde vi till morbror Johan och frågade om vi fick komma över på en fika. Det fick vi. Så vi blev där några timmar. 

Nu ikväll så har jag mest varit glädjefylld. Det är så svårt att ta in ibland... Jag är mamma. Mamma till en fantastisk liten människa. Det är helt ofattbart hur man kan älska någon så villkorslöst och så himla mycket. 

Först låg Millie och pratade en massa med mig i soffan. Sen låg hon i babygymmet en stund och jag satt och kollade helt facinerad hur stor hon börjar bli. Redan. Nu ligger hon inte bara där längre, nu kan hon snurra runt och på två sekunder har hon helt plötsligt fötterna på samma ställe som hon nyss hade huvudet. 
Men det är ju jobbigt att "gymma", då blir man hungrig. Äta lite och sen somna på mammas bröst. Och mitt hjärta smälter. 
Skulle utan tvekan kunna ligga där med henne sovandes på bröstet i flera timmar. Älskade lilla barn!

Såklart vaknade hon ganska snabbt när jag sen lyfte in henne och la henne i hennes säng. Så ligger hon där och jollrar och sprattlar. När hon sen kollar på mig och börjar skratta... Då smälter jag åter igen. 

Jag kan inte sluta tjata, sluta förundras över att jag älskar denna lilla person så otroligt mycket!!! Att kärleken till sitt barn skulle vara såhär stark.. Millie har gett mig svar på vad meningen med livet är. Utan tvekan.

/Jessica

Söndag

0 Läs mer >>

(Det här inlägget är egentligen ifrån den 2:a januari 2017. Men blev nå knäppt så går inte att läsa längre ner. Så publicerade om det.) 


2016 gav mig det finaste jag någonsin kunnat önska mig - världens finaste lilla människa, våran älskade dotter Millie!❤️

Vi har passerat jul och nyår och idag blir tösen två veckor gammal. Idag är även första dagen vi är hemma alldeles själva eftersom pappa Pontus har börjat jobba igen. Jag hade lite ångest igårkväll över idag, men dagen har gått bra förutom några tårar imorse när älskling åkte (jag skyller på hormonerna).Vi tog det lugnt fram till lunch, sov på soffan, ammade, bytte blöja, mös, ammade lite till och bytte blöja igen. Livet som bebismamma helt enkelt. Sen tog vi en promenad med Zero och ojojoj, kan inte påstå att kondisen är på topp. Efter några kilometer i inte allt för snabbt tempo så var jag lite smått svettig och såg ut som en tomat. Men det blir väl bättre med tiden. Tanken är att vi ska dra in på sötsakerna den här månaden också, för att komma tillbaka till bra rutiner. Heja heja!! 
Annars har jag väl inte hunnit med så mycket idag. Igår åkte granen ner och i eftermiddag har jag plockat ner alla tomtar och bytt gardiner också. Hejdå julen, vi ses om 11 månader igen. 

Och nu är klockan snart åtta och då slutar älskling och kommer hem till oss. Får se om jag orkar hålla igång skrivandet och bloggen. Det är ju som en liten dagbok och det kan vara rätt roligt att ha kvar och gå tillbaka och läsa när det gått ett tag. Time will tell!
/Jessica

Hello 2017

0 Läs mer >>

Jag startade bloggen för att ha som en dagbok att kunna gå tillbaka till och läsa. Kul att ha liksom. Men det gick ju mindre bra...

Millie är idag 11 veckor och 3 dagar (shit, tiden går så sjukt snabbt). Och hehe, jag har bara skrivit ett inlägg. 

Så, vad har hänt under dehär snart tre månaderna? Hur känns det att vara mamma? 

Det har hänt sjukt mycket samtidigt som det inte har hänt nånting alls. Jag menar... det man gör är väl att amma och byta blöja i princip. Ja, lite så är det faktiskt. Men under alla de här blöjbytena och alla stunder jag ammar våran underbara lilla flicka så sker faktiskt utveckling. 
För 11 veckor sen var hon så himla liten. Det enda hon gjorde var att äta, sova och bajsa. Under de första veckorna kunde jag inte släppa henne. Jag grät av att ha henne i min famn och bara kolla på henne. Hon åt från mitt bröst och somnade. Jag kände sån lycka. Det var så overkligt. Det där lilla knytet som vuxit i min mage under nio månader hade jag nu i min famn. Och hur sjutton kommer det sig att man kan älska en sån liten person, så mycket, så snabbt, utan att egentligen veta vem det är?! 
Bebisbubblan var och är fantastisk. 

Från de där första veckorna när vi mest höll oss hemma och jag bekantade mig med mammalivet, livrädd att gå utanför dörren pga RS-viruset som kan smitta och för att göra något fel med våran lilla dotter. 
Till att nu vara lite mer varm i kläderna. Sitta och prata till vårat lilla men lite större knyte som svarar med joller och skratt (hjärtat smälter gång på gång). Som inte kan låta bli att snutta på de otroligt goda händerna hon har upptäckt att hon har. Ligga i babygymmet på magen och spana, för javisst, hon är superstark i nacken nu!
Det är verkligen det bästa som finns att vara mamma. Även om det vissa dagar känns lite ovant och långtråkigt att gå hemma. Det är nog mest ovanan faktiskt. När man sovit lite mindre och tröttheten gör en lite deppig. Men det är väl så det är. 

Hur som helst så är det, det absolut bästa jag varit med om. Jag är så lycklig att jag är tillsammans med världens bästa kille och att han gett mig världens finaste gåva. Älskade lilla barn, älskade lilla Millie!


Millie 1 vecka i hennes babynest.

Millie 1 månad i hennes babysitter.

Millie 10 veckor, fullt upp med att träna nacken i babygymmet.

Så man kanske borde fortsätta skriva. Det är ju trots allt väldigt roligt att ha kvar sen. 

Alla säger ju att tiden går så snabbt. Att man glömmer. Så lite text och bilder att kolla tillbaka på kanske inte är helt fel.

/Jessica

11 veckor

0 Läs mer >>
{"editor":"mobile_publishme","post":[{"type":"text","attrs":{"value":"
2016 gav mig det finaste jag någonsin kunnat önska mig - världens finaste lilla människa, våran älskade dotter Millie!❤️

","style":""}},{"type":"images","attrs":{"arrangement":1,"images":[{"large":"https://cdn3.cdnme.se/4764230/8-3/img_6115_586a9b60e087c33e7609506f.jpg","small":"https://cdn3.cdnme.se/4764230/8-3/img_6115_586a9b60e087c33e7609506f_thumb.jpg","oid":"586a9b60e087c33e7609506f","mobile":false}]}},{"type":"text","attrs":{"value":"
Vi har passerat jul och nyår och idag blir tösen två veckor gammal. Idag är även första dagen vi är hemma alldeles själva eftersom pappa Pontus har börjat jobba igen. Jag hade lite ångest igårkväll över idag, men dagen har gått bra förutom några tårar imorse när älskling åkte (jag skyller på hormonerna).Vi tog det lugnt fram till lunch, sov på soffan, ammade, bytte blöja, mös, ammade lite till och bytte blöja igen. Livet som bebismamma helt enkelt. Sen tog vi en promenad med Zero och ojojoj, kan inte påstå att kondisen är på topp. Efter några kilometer i inte allt för snabbt tempo så var jag lite smått svettig och såg ut som en tomat. Men det blir väl bättre med tiden. Tanken är att vi ska dra in på sötsakerna den här månaden också, för att komma tillbaka till bra rutiner. Heja heja!! 
Annars har jag väl inte hunnit med så mycket idag. Igår åkte granen ner och i eftermiddag har jag plockat ner alla tomtar och bytt gardiner också. Hejdå julen, vi ses om 11 månader igen. 

Och nu är klockan snart åtta och då slutar älskling och kommer hem till oss. Får se om jag orkar hålla igång skrivandet och bloggen. Det är ju som en liten dagbok och det kan vara rätt roligt att ha kvar och gå tillbaka och läsa när det gått ett tag. Time will tell!
/Jessica
","style":""}}]}

Hello 2017,