Söndag
Idag har vi mest tagit det lugnt hemma mitt på dagen. Sen tog vi en promenix i skogarna i Sura när vi lämnade storebror Neo hos hans mamma.
Lagom uttråkade och utan lust att åka hem ringde vi till morbror Johan och frågade om vi fick komma över på en fika. Det fick vi. Så vi blev där några timmar.
Nu ikväll så har jag mest varit glädjefylld. Det är så svårt att ta in ibland... Jag är mamma. Mamma till en fantastisk liten människa. Det är helt ofattbart hur man kan älska någon så villkorslöst och så himla mycket.
Först låg Millie och pratade en massa med mig i soffan. Sen låg hon i babygymmet en stund och jag satt och kollade helt facinerad hur stor hon börjar bli. Redan. Nu ligger hon inte bara där längre, nu kan hon snurra runt och på två sekunder har hon helt plötsligt fötterna på samma ställe som hon nyss hade huvudet.
Men det är ju jobbigt att "gymma", då blir man hungrig. Äta lite och sen somna på mammas bröst. Och mitt hjärta smälter.
Skulle utan tvekan kunna ligga där med henne sovandes på bröstet i flera timmar. Älskade lilla barn!
Såklart vaknade hon ganska snabbt när jag sen lyfte in henne och la henne i hennes säng. Så ligger hon där och jollrar och sprattlar. När hon sen kollar på mig och börjar skratta... Då smälter jag åter igen.
Jag kan inte sluta tjata, sluta förundras över att jag älskar denna lilla person så otroligt mycket!!! Att kärleken till sitt barn skulle vara såhär stark.. Millie har gett mig svar på vad meningen med livet är. Utan tvekan.
/Jessica